Varför blir det såhär?
Varför blir människor bara tjockare och tjockare? Och varför är det så svårt att vända trenden?
Skälen är många, men först och främst beror det på trögheten i evolutionen. Grundläggande mekanismer som hunger och mättnad, försvar mot faror samt fortplantning och flockmentalitet ändras inte på bara 500 generationer.
Ända fram till modern tid har människan fått kämpa som ett djur för att få tag i tillräckligt mycket mat. Svårigheterna att överleva har gjort att hon har utvecklat förmågan att lagra energi när det finns gott om mat och spara energi när det är ont om den.
Det systemet var en styrka i början av människoartens utveckling eftersom stenåldersmänniskan inte kunde lagra mat. Hon måste passa på att äta frukten när hon råkade hitta den och den visade sig vara mogen.
I ett samhälle där vi har obegränsad tillgång till mat dag och natt, året runt, ställer samma system till med stora problem.
Bäst att passa på medan det finns, verkar reptilhjärnan tänka — trots att det aldrig är långt till en muffins, burgare eller godisbutik.
Visserligen har vi också ett medfött skydd mot att äta för mycket. Hjärnan säger stopp när vi har fått i oss tillräckligt och då får vi mättnadskänslor. Om vi ändå fortsätter äta bli vi illamående. Men eftersom överflöd aldrig har varat någon längre tid i mänsklighetens historia har denna skyddsmekanism inte utvecklats lika starkt.
Dagens överflöd är en "nyhet" för organismen som den inte har lärt sig hantera än. Summan blir att vi lever med en ständig risk att gå upp i vikt.
Mot den bakgrunden kan man säga att vi äter för mycket och rör oss för lite. Den gamla slutsatsen att antalet kalorier är viktigt är inte helt fel, men den är så otillräcklig att den blir vilseledande. Att bara få rådet att äta mindre hjälper ingen till en varaktig viktkontroll.
Tvärtom bäddar det för felaktiga dieter som inte är anpassade till hur nutidsmänniskan fungerar.
Men att vi äter mer räcker inte för att förklara fetmaepidemin. En människa drar ungefär 200 watt, lika mycket energi som det när åt för att få en stark glödlampa att lysa. Vi använder bara lite energi till det som är huvudsaken, medan det mesta blir spillvärme.
I motsats till lampan kan vi däremot variera energiförbrukningen mycket, både uppåt och neråt. När vi springer ökar energiåtgången flera gånger om. Det spelar också roll i vilken ordning kalorierna kommer. Alla kalorier är inte lika mycket värda.
Under vissa omständigheter kan maten minska energikontot ill exempel om du av någon outgrundlig anledning skulle iv i ngas äta enbart harsadel under en längre tid. Mat är inte bara bränsle och det är inte bara energivärdet som skiljer sig åt mellan fett, protein och kolhydrater. Bland byggstenarna finns det ämnen som inte kan tillverkas i kroppen, det gäller bland annat de flesta vitaminer, en del mineraler och fettsyror samt aminosyror de mindre molekyler som proteinerna består av.
Ett växande problem är att vissa typer av byggstenar blir bristvaror medan du får för mycket av andra. Tydligast är förskjutningen till det sämre när det gäller fett och kolhydrater. Vi äter för lite nyttiga fetter och alltmer av den korta typen av kolhydrater som ger snabb energi.
Det handlar inte bara om socker eller söt mat, utan lika mycket om stärkelserika livsmedel som potatis och vitt bröd, numera ofta i form av pommes frites, pizza, pasta, hamburgerbröd och färdiga mackor.